Om

Efter att ha bott mina första 40 år i en storstad, köpte jag en liten gård på landet. Naturligtvis ska man då ha höns, vilket jag skriver om i denna blogg.

Visar inlägg från oktober 2021

Tillbaka till bloggens startsida

Pavlovs kycklingar

Det är fascinerande; redan efter dessa få dagar blir det full rulle i kycklingarnas hage så fort jag öppnar dörren. Alla springer fram mot nätet och ska se (och smaka) vad jag har med mig. Idag satt jag hos dem en halvtimme… eller om det var en timme, och bara tittade. Provade att lyfta upp några också, vissa tyckte det var helt okej, medans vissa blev nervösa. De är ju så aktiva också, springer och flaxar hela tiden. Men med undulatfrön i handen kan man få en liten fluffrumpa att stå still tillräckligt länge för att hinna ta ett kort som bara är liiiite suddigt.

 

Apropå fluffrumpa så har Tretton, den sist kläckta som jag hjälpte ur ägget, drabbats av ett problem som tydligen inte är alltför ovanligt hos kycklingar. Bajset fastnar i rumpan och torkar till en propp, och har man otur blir det stopp. Av den anledningen ska man kolla sina kycklingar dagligen och idag såg jag alltså att den hade fått det. Så det var bara att gå in och hämta en tom yoghurthink med ljummet vatten, ett gäng bomullsrondeller, och börja tvätta. Tretton uppskattade inte behandlingen, men inom några minuter från att jag var klar så bajsade den en plutt på golvet, så det var nog välbehövligt ändå. Jag är lite bekymrad över om Tretton kommer att klara sig, det verkar vara lite problem med att hänga med syskonen. Men det kan ju förstås bero på skillnaden i kläcktider. Jag håller tummarna!

Att överlista naturen

Sedan Julia lade sig på ägg så har jag plöjt igenom det mesta som finns att läsa om ruvning och kycklingar. Något jag snabbt blev varse var att man inte, inte, inte ska hjälpa en kyckling ut ur ägget. Anledningarna till detta var flera; om kycklingen inte är färdig att kläckas kan man råka ha ihjäl den, då blodkärl och gulesäck inte har ställts om och dragits in i kroppen. En annan aspekt är att man ska låta naturen ha sin gång, och att om kycklingen inte klarar att ta sig ur ägget själv så var det inte meningen att den skulle överleva. 

Detta må så vara. Men faktum kvarstår att vi människor ägnar större delen av våra liv åt att försöka överlista naturen, med mediciner, uppfinningar och diverse annat jox, så varför gäller inte detta när man vill hjälpa en liten kyckling som pipit och kämpat i två dagar men inte lyckats få upp hålet i ägget mer än någon kvadratcentimeter? 

Det var nämligen precis det som hände. Redan i tisdags förmiddag lade jag märke till att just detta ägg hade hålslag. Igår hade det samma storlek på hålslaget, och klockan 8 i morse stod jag inte ut längre med att se bristen på förändring, utan gjorde en skåra med nageln runt hela ägget, med början och slut i det befintliga hålet. Kyckling sparkade till, och kom ut. Tyvärr var jag tvungen att tillbringa större delen av dagen hemifrån, och visste inte vad jag skulle förvänta mig, men när jag kom hem strax före 14 så levde kyckling och trängdes glatt i högen av syskon. Vi får se hur det går. Just nu har jag iallafall 13 stycken levande och pipande och ätande kycklingar.

Ett eget rum…

… borde alla kvinnor ha, enligt Virginia Woolf, och det gäller väl även hönor? Julia samt hennes möblemang (det vill säga Ikea-plastbacken som använts som rede) har nu flyttats till egen lägenhet och jag passade på att ta kort på de som kläckts under dagen. Det är jätteroligt att det är olika färger på dem! Att de flesta skulle bli svarta misstänkte jag, med tanke på att de flesta äggdonatorerna är blandraser mellan svart kopparmaran och welsumer, men det finns en liten guling också. Fyra stycken hittills, varav en verkar alldeles nykläckt och fortfarande blöt. Och flera ägg med hålslag i dessutom.

 


Jag kunde inte låta bli att sitta kvar en stund i Jullans nya lägenhet. Hon har gott om plats, jag kunde till och med sitta med ryggen mot väggen och benen utsträckta bredvid hennes rede. Hon kuttrade och kluckade så förnöjsamt till sina små, som pep och kvittrade tillbaka. Lille guling blev lite nyfiken på världen en stund också, men drog sig snabbt tillbaka till värmen under den mjuka hönsmagen. 

 

Pip!

Ja precis, det piper under Julia nu, så spännande! Hon lägger huvudet på sned och lyssnar förundrat, och det gör jag också. Ingen aning om det piper inifrån äggen eller om det faktiskt är någon kyckling som börjat ta sig ut - jag vill naturligtvis inte lyfta på henne och störa. Dock har jag satt en pappbit framför redet så att ingen liten drullig dunboll trillar ut under natten.

 


Dessutom var det nog rekord på ägg idag, trots att Julia inte har värpt på tre veckor. Sju stycken blev det, varav två bruna som jag tror är lagda av de yngsta maranhönsen. Just nu har jag omkring 60 ägg i kylen, men kycklingarna ska ha kokt äggula när de är nykläckta så där går det förmodligen åt en del… misstänker att Jullan också gärna smakar.

Frihet under ansvar

Idag har hönsorna varit på utflykt utanför hönsgården, medan jag och Super-särbon satt en bit ifrån med varsin kaffemugg och höll koll. Det var trivsamt för alla parter. Vilgot var duktig och höll utkik efter faror när damerna pickade runt, och talade om för dem när han hittat ett extra gott grässtrå.

 

Någon har lagt ett konstigt ägg idag, det är ovanligt avlångt och spetsigt i ändarna. Antar att det är någon av de yngre kopparmaranerna som precis börjat värpa, det kan ju bli lite hur som helst sådär innan man fått in snitsen ordentligt. Men det var prickigt och fint ändå.

 

Äldre inlägg