Om

Efter att ha bott mina första 40 år i en storstad, köpte jag en liten gård på landet. Naturligtvis ska man då ha höns, vilket jag skriver om i denna blogg.

Visar inlägg från september 2021

Tillbaka till bloggens startsida

Mean girls

Amerikanska ungdomsfilmer innehåller gärna en grupp stereotypt porträtterade tjejer i sena tonåren, snygga och välklädda och inte minst elaka. Dessa tjejer står allt som oftast och slänger med sina långa hår vid skåpen, vid ingången, vid alla platser där en mindre populär tjej kan tänkas vara tvungen att passera. Den mindre populära tjejen blir då oftast hånad, förolämpad och ibland t o m knuffad (fast tjejerna brukar ofta hålla sig till verbal terror). Jag upptäckte idag att jag har min alldeles egna lilla grupp såna tjejer - några av Fröknarna Fjäderfot, som absolut inte ville gå ut, och absolut inte ville gå in, men absolutast inte ville att någon annan höna skulle få gå ut/in heller.

 

Lägg märke till positioneringen. En på varje sida och den tjockaste i mitten. Jag observerade dem en stund, och inom några minuter kom en av de andra hönorna, som har oförskämdheten att vara omodernt vit med svarta fläckar och sakna fjädrar på fötterna (”OMG, she’s like, soooo 2020. Ugly much!”, tror jag att en av de svarta sa till de andra, fast jag vet inte). Man kan tycka att det artiga då vore att maka lite på sig och låta henne passera… men nä. Tjuvnyp ska hon ha!

Dagens lunch

Idag fick pullorna en blandning av gårdagens rester (kokta ärtor och falukorv i ugn), burkmajs, skalade pumpafrön och så de obligatoriska havregrynen. Det ser inte jättegott ut men det slukades glatt. 


I min gröna ungdom jobbade jag några år i restaurangbranschen. Apropå dagens lunch så har jag sett både det ena och det andra, men en gemensam nämnare var att den ofta hade ett mer eller mindre tydligt samband med gårdagens lunch… t ex måndag: pasta med skinksås; tisdag: pastagratäng (med skinka i). Sedan på onsdag: potatis och fläskkarré; torsdag: hemlagad pyttipanna, osv. Inget ont i det, minskat resursslöseri och allt det där, men som Gordon Ramsay skulle säga: ”It’s fucking ROTTEN you fucking IDIOT!” 

Kanske restaurangerna borde satsa på att ha höns att ge sina matrester till istället? 

Det där med att tappa kontrollen

Jag jobbar ju hemifrån, och har så gjort sedan starten på pandemin. En av fördelarna är att man kan ägna den obligatoriska eftermiddagsfikapausen åt att umgås med hönsen istället för kollegorna. Lika mycket kackel, men roligare. Idag när jag kom ut till hönsgården så var 10 av dem ute. Det var bara de senast anlända - Julia, småtjejerna och tuppen Vilgot, som var kvar inomhus. Vilgot var inte glad. Han kuckelikuade i högan sky, gång på gång på gång. Nu kan inte jag hönsiska jättebra ännu, men det kändes som att han kände sig sviken, övergiven och ganska frustrerad över att damerna inte höll sig bredvid honom. Han har inte varit ute en enda gång sedan han kom hit, vad jag har sett. Vet inte varför. Hönsen däremot har börjat inse att det är roligt att vara ute och lufta fjädrarna lite. Småtjejerna och Julia var också ute en sväng tidigare idag.

 

Nu ska jag inte bli vare sig politisk eller filosofisk, men jag drar ändå lite paralleller till män vars fruars nyfunna frihet skapar problem som kan leda till våldsamheter. Män som inte kan acceptera att frun har ett liv utanför hemmet. Jag hoppas att Vilgot uppbådar modet att själv ge sig ut och känna vinden i kammen, så att han slipper sitta därinne i hönshuset och gasta ilsket att hönsen ska komma tillbaka in.

Tänk så fel man kan ha ibland

Igår fick jag hem ytterligare tre höns. Grannen som sålde dem (inte samma granne som gav mig tuppen) frågade om jag ville ha vuxna hönor som redan värpte, för att komma igång lite snabbare. Jag var lite bekymrad att det skulle bli bråk om jag satte in fullvuxna höns i den (om än kortvarigt) etablerade flocken, så jag bad att få köpa unghöns som inte riktigt var vuxna ännu. Men så berättade grannen att hon hade en höna som var rent makalös på att ruva…. Och jag såg små ulliga, gulliga dunbollar för min inre syn samtidigt som den mer logiska delen av min hjärna gjorde en snabb överslagsberäkning av vad detta skulle kunna innebära i minskade inköpspriser. Så jag sade ja, och höll tummarna för att det skulle gå bra även med den äldre hönan, och att hon inte skulle bli helt mobbad och sönderhackad. Efter mindre än ett dygn insåg jag att denna höna måste få heta Julia. Julia Caesar. 

 


Vadan detta nobla namn, kanske någon undrar. Jo, det är nämligen som så, att Julia, en lagom tjock liten höna i sina bästa år, började livet i sitt nya hem med att spöa upp en av de gamla hönorna. Därefter spöade hon upp ett par till av bara farten. Men det var ingen match, tyckte Julia, och gav tuppen ett par rejäla käftsmällar. Sen var Julia nöjd. Hon kom, hon såg, hon segrade.

Snygg-Tuppen! (Eller, Bachelor i Hönshuset)

Jag brukar absolut inte titta på Bachelor. Inget illa ment, men jag tycker att konceptet är helt sinnesjukt. Alla såna där ”nu ska jag vara med i TV och intrigera mot en massa andra tjejer/killar för att en specifik tjej/kille ska välja just mig” blir liksom så oäkta, ur kärlekssynpunkt. Vill man vara tillsammans med personen man är där för att träffa, eller vill man bara vinna? Vill man bli vald, eller bara inte bortvald framför hela Sverige? Hur som helst… det blev lite Bachelor i hönshuset ändå när Snygg-Tuppen kom. Vi tog hem honom sent på kvällen och stoppade in honom på en pinne lite diskret sådär. Nästa morgon när jag gick ut struttade han runt med alla hönsen kacklande och fjäskande omkring sig. 

Snygg-Tuppens förra ägare berättade att han blivit mobbad i sitt förra hönshus (tuppen alltså, inte ägaren. Så vitt jag vet iallafall). Det fanns en annan tupp där som uppenbarligen var ännu snyggare i hönsens ögon. Men nu är han ensam tupp och får välja och vraka (fast jag kommer inte att skicka iväg de hönor som han eventuellt väljer bort; de får väl gå och klucka för sig själva i ett hörn i väntan på en till tupp i framtiden). Super-särbon informerade mig om att tuppen ska heta Vilgot. Jag får döpa hönsen.

Äldre inlägg